De Tjugofyra Timmarna i Vår Herre Jesus Kristi Lidande

De 24 Timmarnas Bitra Lidande av Vår Herre Jesus Kristus av Luisa Piccarreta, den Lilla Dottern i Guds Vilja

† Nionde timmen
Från 1 till 2 AM †

Jesus på väg till översteprästen Annas stöts in i bäcken Kidron

Förberedelse före varje timme

Jesus, min älskade gode! Hur kunde jag överlämna mig till sömn när jag ser att alla förlatar Dig och flyr! Bland lärjungarna, även den eldiga Petrus, som kort dessförinnan utropat att han ville lägga ner sitt liv för Dig, ja, den älskade lärjungen som Du låtit vila vid Din bröst med så mycket kärlek vid det sista måltidet, alla överlämnar Dig och ger Dig som leksak åt Dina grymma fiender. Min Jesus, nu är Du helt ensam! Dina renaste ögon ser runt om sig för att se om inte minst en av Dina gunstlingar ska följa Dig för att visa sin kärlek och försvara Dig. Men sedan Du inser att ingen har blivit trogen mot Dig, blöder Ditt hjärta. Förlåtelsen från Dina trogna orsakar Dig större smärta än misshandlingen från Dina fiender. O låt mig gråta med Dig över Din öde! Det verkar som om Jesus vill säga till mig: "Barn, låt oss gråta över så många själar vigda åt Mig som inte längre bryr sig om Mig och lämnar Mig ensam när inga prövningar eller andra motgångar drabbar dem; över andra, fega och fega själar som förlatar Mig av brist på mod och tro; över otaliga själar som finner ingen vinst i heliga saker och därför har inget intresse av Mig; över så många prester som predikar, säger mässan, hör bekännelser endast för vinnings skull eller tomma ära. De låter andra tro att de alltid är angelägna om Mig, men jag är vanligtvis ensam. Barn, hur hårt sådan överlåtelse är! Min ögon gråter inte bara tåror, även mitt hjärta blöder. Oh, jag ber dig att lindra min bittera smärta genom att löva Mig att du aldrig ska lämna mig ensam."

Säkert, min Jesu, lovar jag Dig att jag ska bli helt en med Din gudomliga vilja om Du ger mig hjälp av Din nåd. Men medan Du, min Jesu, sörjer, skoner Dina fiender Dig inte för några förolämpningar som de kan påfoga Dig. Bunden så att Du inte kan ta ett steg själv, sparkar de mot Dig och drar Dig längs steniga och ruffna vägar. Du kan inte röra dig utan att knäcka i sten eller skada Dig själv. Men när de drar Dig med sig ser jag att Du lämnar efter Dig spår av Ditt kostbara blod och håren på Din huvud, som de rycker ut. Min liv och allt! Tillåt mig att samla dem för att binda fötterna åt dem som använder natten till att förolämpa Dig ännu mer, som söker sämre sällskap, njuter av tvivelaktiga nöjen och begår stölder som rånar Gud. O min Jesu, jag enas med Dig för att botgöra alla dessa brott. Nu, Jesus, har vi anlänt till Cedronbäcken. Dina fiender är på väg att kasta Dig i det. De låter dig slå mot en sten där så hårdt att blod strömmar ur Din mun och Du lämnar spår på stenen.¹ Sedan drar dina medhjälpare Dig ner i den dyiga, grumliga vattnet så att det tränger in i Din mun och öron. O min oerbarlig kärlek! Du överflödar och är neddykt i denna smutsiga, kalla och avskyvärda flod. Med detta visar Du mig tydligt den eländiga tillståndet för dem som faller i allvarliga synder. O hur deras själ täcks med skit, ett föremål för himmelens och jordens avskyn. De drager till sig blixtarna från gudomlig rättvisa. O liv mitt liv, kan det finnas större kärlek än Din? För att ta bort den fläckiga klädnaden av synden från syndare låter Du Dina fiender trycka Dig ner i denna bäck. Du lider allt glatt för att botgöra de sakrilegier och kylan hos dem som tar emot Dig på ett gudstjuvande sätt och tvingar Dig att gå in i deras ondska hjärtan, som är avskyvärda för Dig. Jesus, Du låter vatten tränga in dig helt så att medhjälparna, räddade för att Du skulle kvävas, drar Dig ur bäckströmmen igen för att rädda Dig till större plågor. Blott synen av Dig är så fånig att även dessa djur känner tvekan om de ska röra vid Dig.

Jesus, mitt hjärta vill stanna stilla när jag ser Dig, blöt och dräpande med smutsigt vatten. Du skakar av kallt från huvud till fot, kikar runt för att säga med dina ögon vad du inte vill säga med din mun. Du söker någon som ska torka dig, rena dig från smutsen och värma dig upp, men förgäves. Ingen visar Dig nåd. Medhjälparna gör gråter av Dig och hånar Dig, dina lärjungar har övergett Dig, Din mor är långt bort eftersom det är Faderns vilja. Så kom i mina armar, o Jesus! Med mina tår vill jag ge dig ett bad, tvätta dig, rena dig och ordna din upprörda hår. Min kärlek, jag vill hålla Dig i mitt hjärta, värma Dig med elden av min kärlek. Jag vill utösa den doftande balsamen av mina heliga önskningar på Dig för att botgöra alla orättvisor mot Dig och lägga ner mitt liv med Ditt för att rädda alla själar. Jag ska erbjuda Dig mitt hjärta som en tillflykt för att ge dig något upphävande i de lidanden Du har utstått hittills. Sedan skall vi fortsätta vägen av Din Lidelse tillsammans.

Reflektioner och övningar

av S:t Fader Annibale Di Francia

I denna stund överlämnade Jesus Sig själv till nåden av sina fiender, som nådde så långt att de kastade Honom i Cedronbäcken. Men Jesu Mänsklighet tittade på alla dem med Kärlek och bär allt för kärleks skull åt dem.

Och vi—ger vi oss själva över till Guds viljas nåd?

I våra svagheter och fall, är vi redo att resa oss igen för att kasta oss i Jesu famn? Plågad Jesus kastades i Cedronbäcken med känslor av kvävning, illamående och åtskillighet. Och vi—förskyrker vi någon fläck eller skugga av synd? Är vi redo att ge Jesus en tillflykt i vårt hjärta, så att han inte ska känna den illamående som andra själar ger honom med sin synd, och kompensera för det illamående som vi själva har gett honom många gånger?

Min plågade Jesus, skona mig inte i något, och låt mig vara objektet för Dina gudomliga och kärleksfulla avsikter!

¹ Jesus leddes tillbaka till Jerusalem från Oljeberget, och vägen gick över en av broarna över Cedronbäcken. Katharina Emmerich beskriver samma händelse i sina passionsscener med orden: “Redan innan tåget nådde bron såg jag Jesus falla till marken två gånger när de hjälte tugga otålmodigt på repen. Men när de hade nått mitten av bron, utövade de sin ondska mot honom med ännu större elakhet. De stötte den fattige, fångna Jesus, som de höll fast i repen, över en mans längd ned från bron i Cedronbäcken och skämde sig åt att han kunde dricka sitt tillräckligt där. Det var bara genom gudomlig hjälp som han inte dödade sig själv. Han föll på knän och sedan ansikte mot marken. ... Spåren av hans knä, fötter, armbågar och fingrar trycktes in i den plats han rörde vid och dyrkades senare." Se “Den bitra passionen om vår Herre Jesus Kristus. Fånga”.

Offer och Tacksägelse